GK VALLH PR SOMOLLIS JACK-SPARROW
BOWIE
REGV11762/2008
2008-10-12 - 2017-02-16
Border collie
E: Spot (T Lawrenson)
U: Trine (L Hansson)
Uppfödare: Somollis, Lisa Hansson
Ögon: UA
HD: B-B
ED: UA
Pennhip: 0,53 båda höfterna
DNA CEA: Normal
Mankhöjd: 55 cm
Vikt: 21 kg
Tävlar:
VALLNING: IK2, NN1
AGILITY: AG1, HO1, LAG (Fåtal starter från 2010)
Meriter:
Bowie köpte jag som valp från Lottie efter att jag en kompis hade varit och hälsat på henne och tog med oss varsin valp för lite socialträning. Han har Tom Lawerenson´s Spot som pappa som bla har varit med på World Trial 2008, vunnit Selatyn double lift final 2008, vunnit kvalomgången av Deerplay Hill trial 2008 och även vunnit många andra open-segrar i England. 2009 kom han 2:a på English National. Mamma Trine har startat och fullföljt flera hill trials i Skottland 2008.
Bowie är hunden jag testat mycket med och en bättre läromästare får man leta efter. Vi har kommit långt och tränar och tävlar en hel del.
Han är en ganska mjuk hund mot djuren, med en hel del Eye som tyvärr både kan hjälpa men även stjälpa vid arbete och tävling, men vi arbetar vidare på detta.
Vi har tillsammans utvecklat varandra och har testat på att valla både får, nöt och anka och Bowie fixar kanon.
Bowie fick somna in februari 2017.
Han hade under en längre tid varit skadad, hade artros i alla leder fram men framför allt alla leder på vänster framben samt tåledsartros.
När bicepssenan även gått av på samma sida fanns det inte så mycket att välja på och det finaste jag kunde göra var att låta honom somna in, ett av de svåraste besluten någonsin.
Nu i efterhand kan jag troligen konstatera att han troligen hade problem mycket tidigare, men han var duktig på att kompensera och inte visa att han hade ont. Efter Kvarts-SM 2015 så var han öm fram och i samma veva skadade han en baktå när han vallade och fick en fraktur på sesamoidben och var borta under hela vintern och våren 2016. Vi lyckades komma tillbaks någorlunda och tävla lite 2016, men kände inte riktigt igen honom och han var annorlunda, nu förstår jag att det troligen var för att han redan då hade ont och att det redan börjat hösten 2015 lite smygande. Bowie blev inte bättre trots vila och artos var konstaterad och vi försökte med rehab och medicinering för att han ändå skulle kunna ha ett okej pensionärsliv.
Tyvärr gick det inte och jag förlorade en älskad vän och kollega som tagit mig på en helt otorligt fin resa där jag lärt känna olika personer och varit med om resor och upplevelser jag inte visste fanns..
Bowie var hunden med stort D för mig, kanske inte alltid resultatmässigt men hunden som förstod mig och alltid fanns där som en trogen vän. En riktig läromästare och han lämnar ett stor tomrum efter sig.